elaka människor...

usch förstår ni hur fruktansvärt elaka vissa människor kan vara??

har fått några kommentarer här på bloggen från anonyma läsare/kommenterare som påstår att jag bara söker uppmärksamhet med min operation. att operationen bara var ett enkelt sätt för mig att gå ner i vikt, de kallar mig lat och självisk som riskerar mitt liv för att jag vill se vacker ut och inte tänker de minsta på min son som kan bli utan mamma.

svar på detta:
usch ja blir så ledsen.

det finns anledningar till att min vikt inte står utskrivet här i bloggen, de är för att jag skäms, jag skäms så fruktansvärt för vad jag gjort mot mig själv och alla i min omgivning genom att låta mitt problem gå så långt som det har gjort. vet ni hur jag har lidigt varje dag när jag tvingats be min sambo ta på min skorna för att jag inte klarat detta själv, hur jag har försummat min sons 2 första år genom att jag inte orkat leka med honom.

hur jag gråtit mig till söms oräkneliga gånger för att vi är bort bjudna på fest eller liknande och det inte finns tillräckligt med stora snygga kläder att sätta på sig, så tillslut har man fått dra ett tält över huvudet. eller för att inte tala om orken, att jag inte orkar knalla över till maxi fast det egentligen bara är en bilväg mellan gallerian och mitt hus.

nä istället har jag borrat ner mig, blivit folkskygg och inte samma glada mia som jag tidigare vart. jag har i smyg varit glad över att jag inte drabbats av någon sjukdom till följd av min övervikt, men de förstår jag nu att de var nog bara ett sätt att hålla upp huvudet.

vad vill jag säga med detta??
självklart är jag stolt och glad över min operation, att den gick bra och att jag mår bra så snabbt efteråt. jag känner redan hur livet har börjat komma tillbaka till mig, hur jag redan har återfått en del ork (tss jag kan idag ta på mig skorna själv)

jag känner mig starkare för var dag som går, såklart man vill skryta med detta, men operationen gjordes självklart inte för att jag var i behov av uppmärksamhet, de väntar man inte 1 år på att få. nä operationen gjordes just för att min son skulle få sin mamma tillbaka, att han skulle få en framtid med henne.
jag tror ärligt att utan operationen så hade jag nog varit död inom 20 år, en hemsk tanke men sanningen är så brutal.

med tack vare denna möjlighet som jag fått genom operationen så kan jag se en längre framtid förhoppningsvis utan följdsjukdomar till övervikten (säker kan man aldrig vara) och ag kan ge min familj fler leenden och inte bara trötta försök till att verka glad.

så ni som kommenterar anonymt och små elakt, varför????