Livet är så orättvist

igår kom mamma förbi och berättade en hemskt nyhet...
vi har en vän familj, eller rättare sagat pappas bästa kompis, hans familj som vi umgåtts så mycket med, på semestrar, fester, nyår aaa ni vet..
igår berättade mamma att sonen i familjen hade dött genom en mycket tragisk olyckshändelse.
jag läste om olyckan i aftonbladet för några dagar sedan, tänkte tanken men slog bort den vad är oddsen att jag känner personen... tydligen stora.

usch så hemskt 23 år gammal och hela livet framför sig..
de är så offatbart, jag är mållös chockad, detta är en sådan grej som händer, man läser om det i tidningarna men aldrig har tanken slagit mig att de skulle drabba någon i min närhet.

så fokus är just nu lite i obalans...
detta måste få landa och jag måste få förstå, även om jag inte kände honom så väl nu på senare år, så är det ändå en person som jag delat så mycket med, hela min uppväxt... nä usch
alla mina tankar går nu till Amanda, Tomas och Anna-carin

Sov Gott Jens, jag kommer alltid minnas din finuliga blick